Arbetslöshet och tiggeri används mot invandrare

Vi kommer att få en känslofylld debatt inför riksdagsvalet i april nästa år. Dit hör fattigdom och invandrare, arbetslöshet och gatutiggeri. Det finns grogrund för att odla missnöje, vara populistiska och plocka politiska poäng i de här frågorna.

EU har utlyst 2010 som ett år, då fattigdom och social diskriminering ska bekämpas.
Enligt EU:s definition ska de som lever under 60 procent av medlinkomsten i ett land betraktas som fattiga. Dit hör ungefär 85 miljoner personer i Europa. En tydlig gräns går mellan de gamla och de nya medlemsländerna. Men även i välfärdslandet Finland faller 700 000 vuxna under gränsen. Många barn växer upp under kärva ekonomiska villkor.

Fattigdom handlar inte bara om pengar utan även om delaktighet, möjligheter och behärskning av livssituationen. Men långt handlar det om hårda värden, sysselsättning, pengar och utkomst. Det räcker inte med samhörighet och lyckoskapande aktiviteter.

Antalet invandrare är få i vårt land i jämförelse med i andra EU-länder. Men de blir flera, vilket väcker reaktioner och negativa känslor i en del medborgarkretsar. Särskilt i sämre tider med stor arbetslöshet och fattigdom utnyttjas situationen av politiska krafter.

Det är viktigt att främlingsfientliga opinioner möts i tid. Vi ska ta avstånd från alla former av rasism och diskriminering i arbetslivet. Hur naturligt har det inte varit för finländare - och österbottningar i stora skaror - att söka arbete och levebröd i USA, Kanada och Australien i början av 1900-talet och senare i Sverige!

Infödda finländare och inflyttade har ett gemensamt intresse av att så många som möjligt finns med i arbetslivet. Det är avgörande för vad hushållen, kommunerna och staten har råd med. Det är grunden för välfärden och kampen mot fattigdom. I takt med att den finländska befolkningen åldras blir detta allt viktigare. Vi politiker ska bidra till det.
 
Alla människor har behov av att rymmas med i arbetslivet, vara en bland andra och kunna bidra till sin egen utkomst och till det allmänna bästa. Det sämsta som kan hända är att man ger upp, eftersom ingen bryr sig, man diskrimineras och mobbas.

Det behövs smidigare regler och specialarrangemang som bektar svårsysselsattas situation, bristande kompetens, hälsoproblem, funktionshinder eller annat. Utredningsman Pentti Arajärvi har konstaterat, att invandrarnas integration bör underlättas och påskyndas just med tanke på möjligheterna få arbete. Individuella integrationsplaner för språkkunskaper,
skola och yrkeskompetens ska göras och verkställas.

Dagens Finland har inte uppstått i ett vakuum, utan i ständig växelverkan med omvärlden.
Det gäller i allt högre grad, för mångkultur och mångfald.

Då vi ojar oss över tiggare i gatubilden, ofta romare från östra Centraleuropa och pekar finger åt deras hemländer för att de inte åtgärdar diskriminering och fattigdom, är det
hälsosamt att påminnas om bibelns varning: den som är oskyldig må kasta den första stenen. Hela Europa bär ansvaret, och EU bör bära sin del av det. För många tvingas leva
i misär i sitt hemland. För många tvingas söka sin utkomst på annat håll.