Valtioneuvoston selonteko kulttuurin tulevaisuudesta
Lähetekeskustelu

Valtioneuvoston selonteko VNS 4/2010 vp

Håkan Nordman /r (ryhmäpuheenvuoro): Arvoisa puhemies, värderade talman! Kultur är inte en extra lyx i livet utan en del av vår basföda.
Kulttuuri ei ole ylimääräistä luksusta elämässä, vaan se on osa perusravintoamme.

Det sägs att intelligensen skiljer människan från andra däggdjur. Men då vi ser hur människan far fram med natur och miljö och hur hon med hjälp av avancerad kärnvapenteknologi, kemiska och biologiska vapen bäddar för att kunna utrota sig själv kan man ifrågasätta den tesen. Däremot kan man hävda att kultur i motsats till instinkter skiljer människan från andra arter. Kultur förädlar människan till något mera än en art bland andra.

Många människor associerar begreppet kultur med konstutställningar för finsmakare, dyra operaföreställningar och violinkonserter i kyrkor. Man hör också sägas "jag är inte intresserad av kultur, varför ska jag då vara med och betala för kulturen". Då kan man lämpligen ställa några motfrågor, testfrågor: Lyssnar du aldrig på musik ens i radio? Läser du aldrig en bok, inte ens en tidning? Ser du aldrig på tv? Tittar du aldrig på byggnader när du reser? Har du aldrig varit på sommarfester? Har du aldrig varit på ett bröllop eller en begravning? Använder du inte kläder? Äter och dricker du ingenting? Om svaret på en enda fråga är "jovisst", då utövar människan ifråga kultur, kanske utan att tänka på det. Det är så vi bör se kulturens plats i vårt samhälle.

Monipuolisuus on yksi hallituksen selonteon avainsanoja, hyvä näin. Kun olemme saaneet kuulla, yllättävältä taholta, että pitää elää "maassa maan tavalla", on syytä muistuttaa joistakin yksinkertaisista tosiasioista meidän "tavastamme".

Suomi on koko olemassaolonsa ajan ollut monikulttuurinen. Alkuperäisväestöllä, saamelaisilla, on aina ollut oma kulttuurinsa. Nykyisin se on valitettavasti osittain pahassa puristuksessa. Suomenruotsalaiset ovat aina tuoneet omia kulttuuriperinteitään, lännestä useimmiten, ja olleet rakentamassa siltaa Suomen ja muun Pohjolan, erityisesti Suomen ja Ruotsin välille. Valitettavasti molemminpuolinen tiedonpuute suomenruotsalaisesta ja suomalaisesta kulttuurista on laajaa. Heikko kielitaito vaikuttaa tähän. Lisäksi kulttuurierot ovat suuria myös Suomen enemmistöväestössä. Hämäläisillä, pohjalaisilla, savolaisilla ja karjalaisilla ei ole yhtä yhtenäistä kulttuuria, samoja tapoja, samaa tapaa elää.

Suomessa on myös kauan ollut juutalaista väestöä samoin kuin romanejakin. Tataarien ansiosta Helsingin Hietaniemen islamilaisen hautausmaan kerrotaan olevan lajissaan Euroopan vanhin. Se on tuolla juutalaisen, ortodoksien ja luterilaisen hautausmaan vieressä. Ortodoksinen kirkko on aina ollut vahva Suomessa, ja sekä se että katolinen kirkko ovat vahvistuneet viime vuosikymmenien maahanmuuton ansiosta.

Mutta myöskään tämä myöhäinen maahanmuutto ei ole tehnyt Suomesta monikulttuurista. Otetaanpa vain esimerkiksi Viipurin kaupunki. Se oli Suomen kansainvälisin kaupunki, jossa puhuttiin viittä kieltä: suomea, ruotsia, venäjää, saksaa ja ranskaa. Viipuri menetettiin, mutta moninaisuutta on ollut kautta aikojen ja se elää yhä. Nykyinen Suomi ei ole syntynyt tyhjiössä vaan alituisessa vuorovaikutuksessa muun maailman kanssa, myös kulttuurisesti, ja yhä enemmän niin.

Ta ännu matkulturen som ett exempel. Vi har inte en enda matkultur i Finland, hur vi än säger oss värna om nationella mattraditioner. Men kanske våra barn inte längre vet att pizzan ursprungligen är syditaliensk, hamburgarna introducerades av tyska immigranter i USA och att kebab är en rätt från Mellanöstern. Alla äter inte längre varje dag karelska piroger, kalakukko, mujkor, strömming, karelsk stek, dricker inte surmjölk, äter inte rågbröd, memma eller hjortron som förr. Vi har i stället i sund växelverkan med omvärlden tagit intryck av andra matkulturer.

På samma sätt är och bör vi vara multikulturella också på alla andra områden. Vi har olika musiksmak, vi läser inte alla samma böcker, vi ser på olika filmer och tv-program, vi klär oss olika och vi går i olika kyrkor. Varför är det så känsligt att de senaste decenniernas invandring delvis fört med sig nya kulturinslag vid sidan av alla de gamla? Mångfald är en styrka, inte en svaghet. Så ska vi se på utvecklingen. Växelverkan mellan kulturer ökar förståelsen mellan befolkningsgrupperna.

Moninaisuus luo oikeat edellytykset kekseliäisyydelle ja luovuudelle. On itsestään selvää, että uusien ideoiden ja yhdistelmien löytäminen on helpompaa, jos voi ammentaa useammista lähteistä ainoastaan yhden sijaan. Näin ei ole pelkästään valtakunnan vaan myös kunnallisella tasolla. Luoville kunnille tunnusomaista on aktiivinen kulttuurielämä, ja urbaanit alueet vahvistavat parhaimmillaan asemaansa luovista ihmisistä kilpailtaessa.

Ruotsalainen eduskuntaryhmä pitää tervetulleena kulttuuripolitiikan aseman vahvistamista politiikkaohjelmalla, jossa ei ole mukana ainoastaan ministeriö, jonka nimessä on nyttemmin sana kulttuuri, vaan kaikki yhteiskuntasektorit, myös muut ministeriöt. Kulttuurin tulee olla kaiken läpäisevää.

Kulttuurin luova voima pääsee oikeuksiinsa ainoastaan, jos kulttuuri voi olla johtotähtenä myös taloudellisessa toiminnassa, sosiaalisessa hyvinvoinnissa, huolenpidossa terveydestä, ympäristönsuojelussa ja kaikessa yhteiskuntasuunnittelussa. Onnellinen ihminen on terveempi kuin onneton ihminen, ja kulttuurinautinnot tuottavat merkittävästi onnea ja näin ollen myös hyvinvointia.

Då talar vi inte bara om den chans som 314 000 finländare nyligen utnyttjade att få se den unika Picasso-utställningen på Ateneum. Det här är ett finländskt rekord i sig. Nej, vi talar också om rätten för barnen att redan i dagvård och skola mera än nu få stifta bekantskap med konst och kultur i alla dess former. Vi talar om Finlands framstående biblioteksväsende, som ger var och en möjlighet att gratis få läsa vad den vill, och som enligt redogörelsen ska förädlas vidare. Vi tänker på Rundradions centrala samhällsuppgift som bildare och underhållare och som kulturbärare. Vi tänker på folkdansföreningar och gammeldansföreställningar som håller humöret uppe bland våra åldringar och samtidigt ger motion som är viktig för hälsan. Vi talar om kulturen också som sysselsättare.

Niin sanotun eliittikulttuurin ja kansankulttuurin välinen raja ei ole kiveen hakattu vaan pikemminkin veteen piirretty viiva. Se, mikä on toiselle arkipäivää, on toiselle juhlaa. Musiikintuntijat voivat varmasti helposti selittää pelimannien viulumusiikin ja sinfoniaorkesterin viuluosuuksien eron, mutta eikö mestaripelimanni Konsta Jylhän Vaienneesta viulusta ole jo tullut osa meidän kansallista sävelaarteistoamme? Onko Kokkolan Öjan laiturilla esitettävä ooppera korkea- vai populaarikulttuuria, sopii kysyä. Eikö riitä, että se on kulttuuria?

Värderade talman! Förr var det på modet att fördöma att kulturen finansieras delvis med hjälp av intäkter från spel och dobbel. Visst ska kulturen finansieras genom statsbudgeten på samma sätt som annan livsviktig samhällsverksamhet såsom sjukvård och försvar. Men lågkonjunkturen har visat och lärt oss kulturfolk och politiker att tips- och penningautomatmedel har burit många kulturformer genom ekonomiskt sämre tider. I sådana tider avtar nämligen inte spelandet utan snarare tvärtom. I årets första tilläggsbudget fanns bevis på sådana här fördelar med alternativa finansieringsformer när medel ur penningautomatfonden kunde användas till att sysselsätta tusentals unga under sommaren inom kultur och idrott.

Arvoisa puhemies, värderade talman! I svenska riksdagsgruppen är vi glada över att minister Stefan Wallin sitter vid kulturpolitikens roder nu då undervisningsministeriets namn äntligen har ändrats för att motsvara verkligheten och då ministeriet med denna kulturpolitiska redogörelse lever upp till sitt nya namn. Samtidigt är vi stolta över att migrationsminister Astrid Thors blivit något av en symbol för kampen för mångfald, mångkultur, mot enfald och ensidighet.