Arvoisa puhemies! Värderade talman!

Den offentliga ekonomin - och den offentliga sektorn - kommer att vara svårskött de närmaste åren. Till det bidrar sysselsättningssituationen. Den låga sysselsättningsgraden och den låga tillväxten betyder att skatteinkomsterna inte räcker till för att staten och kommunerna skall kunna finansiera välfärden så som vi vant oss. Bara med ökad skuldsättning kan de offentliga välfärdstjänsterna upprätthållas. En sådan utveckling kan inte tillåtas bli långvarig. Utgifterna måste hållas i styr och inkomsterna ökas.

Regeringens mål var att skapa 80 000 - 100 000 nya jobb. Början var bra. Sedan kom den globala finanskrisen hösten 2008. Den drabbar vårt land oförskyllt i flera år. Cirka 88 000 jobb har försvunnit.

Regeringen uttalade 72 procent sysselsättningsgrad som mål för perioden och 75 procent på lång sikt. För närvarande är den bara 67 procent, det vill säga den har sjunkit med tyre procent.. Den krassa sanningen är fortfarande att välfärden bygger på arbete. Sysselsättningen avgör vad staten, kommunerna och hushållen har råd med.

Ett övergripande mål för regeringens och riksdagens politik bör vara att uppmuntra till företagsamhet och skapa goda verksamhetsförutsättningar för företagsverksamhet. Det måste skapas flera jobb och att åstadkommas mera i arbetslivet.

Både nu och i ett längre perpektiv är det nationalekonomiskt klokt att satsa på infrastruktur, i trafik- och logistiklösningar, i utbildning och kunnande, i finländarnas hälsa, trivsel och ork i arbetslivet. Detta med tanke på näringslivets konkurrensförmåga, sysselsättningen och välfärden.

Som bäst bereds en ny läroplan och timfördelning för den grundläggande utbildningen. Det är ett mycket viktigt arbete med långsiktiga verkningar på morgondagens finländare.

Konkurrensen mellan olika ämnen och skolelevernas intresse resulterar med stor sannolikhet i anspråk på flera undervisningstimmar. Det kräver tilläggsreurser år 2014, vilket inte finns i regeringens ramar. Förändringar i vår skola för åren 2014 - 2023 skall inte stoppas med hänvisning till att morgondagens skola inte får kosta mera än dagens skola. Det skulle vara ett felval in i framtiden.

Själv hör jag till dem som anser att skolgymnastiken måste få en timme till i veckan på alla stadier. Detta eftersom barnens och de ungas fysiska kondition inte motsvarar kraven i morgondagens arbetsliv.

Överhuvudtaget måste satsningar på förebyggande hälsovård prioriteras högre än för närvarande. Vi har inte råd med nuvarande utveckling. Kostnaderna för sjukvården kan inte öka i det oändliga. Nu beräknas arbetsoförmåga på grund av problem med stöd- och rörelseorgan kosta 4 miljarder i året -  och arbetsoförmögenhet av psykiska orsaker 8.5 miljarder. Människor skall stimuleras till större engagemang för sin egen hälsa och upplysning och skattepolitik användas för hälsosammare levnadsvanor.

Dessa ramar kommer inte att underlätta kommunernas ekonomiska situation. Kommunerna kommmer att verka under mycket pressade förhållande de närmaste åren. Det ligger både i statens och kommunernas intresse att åstadkomma större kommuner och samarbetsområden. Tanken på att fördelningen av samfundsskatten mellan staten och kommunerna skall återgå till den normala år 2012 - efter en tillfällig höjning av kommunernas andel från 22 till 32 procent - är inte realistisk. Det skulle drabba regioncentra speciellt hårt, eftersom de i så hög grad står för sysselsättningen i sina pendlingsområden. Detta blir en fråga för nästa regering.