Ökad valfrihet präglar den nya hälsovårdslagen.
Vad btyder det för nätet av hälsovårdstjänster?

Nu är den nya hälsovårdslagen på väg. Regeringen har sänt sitt förslag till nya hälsovårdlag till riksdagen, där behandlingen startas med sikte på nya villkor från och med maj nästa år.

Kännetecknande för hälsovården i Finland är att primärvården och specialsjukvården sköts mera åtskilt än vad som är motiverat och bra. Nu föreslås en samlande lagstiftning  som skall riva gränserna mellan kommunernas primärhälsovård och sjukvårdsdistriktens specialsjukvård. Reformen skall gagna människorna och deras behov och leda till en bättre användning av resurserna.

Det är inte första gången som dylika mål har ställts. Åren 2001-2007 drev regeringen och social- och hälsovårdsministeriet det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet, som framför allt skulle gynna det förebyggande hälsoarbetet och primärvården med hjälp av hälsovårdscentralerna. Resultatet har varit blyggsamt och i de flesta kommuner har resurserna för det förebyggande arbetet drabbats av stigande sjukvårdsutgifter. En utveckling som måste brytas.

Enligt lagförslaget skall patienten ges en sådan valfrihet ifråga om hälsovårdscentral och sjukhus som inte gäller för närvarande. Och därmed även i valet av läkare och annan yrkeskunnig hjälp. Motiveringen är att konkurrens behövs med tanke på kvalitet och kostnader och en bättre spridning av vårdköerna. Rörlighet tros gagna hälsovårdscentralerna och deras status som arbetsplatser. Avsikten är också, att specialister i de vanligaste folksjukdomarna skall ha mottagning på kommuanal hälsovårdscentraler.

I det första skedet, när lgen träder i kraft, skulle patienten få välja ansvarig hälsovårdscentral i egen kommun eller inom samarbetsområdet för primärhälsovård. I en kommun, där man vistas långvarigt, skall man kan kunna använda sig av offentliga hälsovårdstjänster, även om vårdansvaret fortfarande skulle
ligga hos hemkommunen. Med hjälp av remiss skall man kunna få specialsjukvård även utanför det egna sjukvårdsdistriktet. I det andra skedet, från och med år 2014, skulle det bli fritt att välja hälovårdscentral och specialsjukvård i hela landet.

En intressant anmärkning är, att patienten genom sina egna val samtidigt tar ansvar för vård och resultat som följer. Självfallet sall det ske med hjälp av anvisningar som fås.

Allt låter tilltalande sett ur den enskilde klientens synvinkel. Men vad det sist och slutligen innebär med tanke på nätet av hälsovårds- och sjukvårdstjänster runt omkring i landet är svårt att bedöma på basen av
dessa riktlinjer. Utan tilläggsanslag i  omläggningsskedet blir resultatet inte bra.

Obestridligt bra, är att social- och hälsovårdens samarbete skall intensifieras ifråga om den äldre befolkningen, mentalvårdsarbetet och missbrukarvården samt barn och unga som hotas av utslagning.
Motiverat är även , att åldersgränsen för att slippa till psykiatrisk vård inom tre månade höjs från 18 till 22 år.

En länge efterlyst åtgärd är på väg: inom ett sjukvårdsdistrikt skall finnas ett patientregister, som berättar om alla de undersökningar som patienten genomgått på hälsovårdscentral eller annanstans.

En intressant och mångsidig behandling av lagförslaget väntar i social- och hälsovårdsutskottet.