Debatt/Vasabladet
Håkan Nordman, 16.9

När budgeter görs för år 2010 är grunden betydligt sämre än när årets budgeter gjordes.
Det gäller både staten och kommunerna. Då gav en lång god ekonomisk tillväxt ett förhållandevis stort utrymme, eftersom en stigande sysselsättningsgrad, nästan 71 procent senaste höst, skapade resurser.

Men så kom kraschen på Wall Street. Mattan dras undan den offentliga ekonomin - och den privata - när arbetslösheten ökar och sysselsättningsgraden sjunker. Enligt regeringen sjunker sysselsättningsgraden under 68 procent i år och under 66 nästa år. Då blir det kärvt i stat, kommun och många hushåll. En sådan negativ utveckling bör vi försöka undvika med nästan vilka medel som helst. När regeringsprogrammet gjordes hette det att målet bör vara 75 procent för att skapa en hållbar grund för den offentliga ekonomin med tanke på åldersstrukturen och välfärdens kostnader. En arbetsgrupp ledd av statssekreterare Raimo Sailas har dragit sådana slutsatser.

I den här situationen blir vi hårt pressade i kommunerna, där de primära uppgifterna och stora utgifterna finns inom social- och hälsovården och skolväsendet. Mycket är lagstadgat och skall skötas oberoende av konjunktur. Behovet av kommunens service och vård minskar inte i kärva tider. Talande för kommunernas situation är nödropen från äldreomsorgen.

Det görs mycket i äldreomorgen i kommunerna i dag, men länsstyrelsernas rapporter till justietieombudsmannen bekräftar att det finns betydande brister på många håll. I socialvård- slagstiftningen finns en specialbestämmelse ger 75 år fyllda rätt att yrka på en bedömning av behovet av socialservice och en individuell vårdplan. I övrigt gäller normalitetsprincipen för alla åldrar och rätt till tillräcklig och god vård och gott bemötande. Det här innebär att kommunerna har en betydande prövningsrätt ifråga om hur äldreomsorgen sköts. Senaste sommar godkände social-och hälsovårdsministeriet och kommunförbundet en ny  ”Kvalitetsrekommendation om tjänster för äldre”. Personalfrågorna betonas, eftersom tillräcklig och komptent personal är viktigt med tanke på kvaliteten i servicen och vården. En rekommendation ges ifråga om minimidimensionering och god dimensionering för dygnetruntvård för äldre. Avsikten är att med hjälp av uppföljning och mätningar bedöma behovet av åtgärder för att trygga äldres rättigheter.

Rekommendationerna är inte förankrade i lagstiftning, vilket innebär att kommunerna kan avvika från dem utan sanktioner. Den rapport som länsstyrelserna nyligen har överlämnat till justieombudsmannnen visar att grava försummelser förekommer i dygnetruntvården.
Kravet på en lagstiftning som tryggar de äldres rätt till en värdig ålderdom ökar. Det måste finnas ekonomiska resurser, personal och kunnande för det. När en särskild lag för äldre stiftas, bör kommunerna stimuleras att uppfylla kvalitetskraven med hjälp av statsstöd. Talet om införande av dödshjälp är uttryck för en sådan misstro gentemot de ansvariga för vården som inte får godkännas.

Alla opinionsundersökningar visar att finländarna prioriterar den offentliga sektorns ansvar för hälsovården och äldre omsorgen högt. Med vilka resurser skall det klaras?

Staten och kommunerna måste hjälpas åt för att rädda grunden för den offentliga sektorn.
Dels handlar det om att hålla kostnaderna och utgifterna i styr. Dels handlar det om att skapa underlag för tillväxt, inkomster och resurser. Det handlar i hög grad om jobb, som skall komma till någonstans. Hittas de inte i den egna kommunen måste arbetstagarna pendla eller flytta.

En bra arbetsplatsutveckling och inflyttning till regionen ökar möjligheterna att stå för en bra kommunal service, äldreomsorg och annat även i framtiden, medan utflyttning gör det ännu svårare. Åldersstrukturen är redan nu ogynnsam på flera håll.

Det är sådana här utmaningar som ramlagen och kommun- och servicestrukturreformen handlar om. Den 30 september presenterar utredarna Anita Niemi-Iilahti och Siv Sandberg sina förslag till reform i regionen. Efter det vet vi mera om vad som är naturliga lösningar för en bra framtid för invånarna.