ETT FUSKVERK FRÅN BÖRJAN TILL SLUT

Den stora regionförvaltningsreformen är ett fuskverk, även om mycket tid har ägnats åt beredningen, inte minst av ämbetsverkens anställda. Refomen är så politiskt målstyrd att normala sakskäl har nonchalerats i beredningen. Jag tänker på de aktuella verkens verksamhetsområden och lokalisering, arbetsfördelningen mellan verken och skötseln av den språkliga servicen.

Reformens huvudmålsättning att stärka landskapens ställning och bidra till en jämlik utveckling i regionerna är bra. Områdenas särdrag och styrkor skall beaktas och landskapsförbunden fungera som utvecklingsmyndighet. Regionförvaltningen börjar påminna om det som gäller i regionernas Europa. Men en naturligare grund för näringslivs-, trafik- och miljöcentralernas och region-förvaltningsverkens verksamhet borde ha åstadkommits.

Man har orsak att fråga sig om förslaget överensstämmer med god förvaltning och statens produktivitetskrav.

Varför skall väl fungerande förvaltningsenheter i Vasa splittras och ledas från grannstaden Seinäjoki. Det råder ingen tvekan om var förvaltningen har bättre verksamhetsförutsättningar. Vasa är en gammal god förvaltningsstad, där högskoleutbildningen bidrar till att kunnig personal kan rekryteras även i framtiden. Det gäller inte minst när språkkunskapen skall tryggas.

I beredningens slutskede lovade centerns ansvariga ministrar med statsministern i spetsen att inga stora förändringar skall göras i myndigheterna i Vasa. Men behandlingen i riksdagen har inte varit övertygande. Kritiska anmärkningar verkar inte bita på minister Mari Kiviniemi, inte ens justitiekanslerns utlåtande. Förordningen, där regeringen fastställer verksamhetsorterna och arbets-fördelningen, blir avgörande. Där bör verksamhetspunkterna i Vasa tryggas.

I dag hör det regionala biblioteks-, ungdoms- och idrottsväsendet till länsstyrelserna. Undervisningsministeriet utgick från att dessa funktioner skall överföras till de statliga regionförvaltningsverken, medan regeringen föreslog näringslivs-, trafik- och miljö-centralerna. Riksdagens kulturutskott tog enhälligt ställning för regionförvaltningsverket med motiveringen att biblioteks-, ungdoms- och idrottsfrågorna hör hemma i samma arbetsmiljö som bildningsfrågorna och den hälsofrämjande verksamheten och att de skall ses som sådan basservice, som alla skall ha tillgång till. Det hör till en statlig myndighets uppgifter att bidra till det i samarbete med kommunerna. Ett oenigt förvaltningsutskottet stödde regeringens förslag i sitt betänkande.

Enligt förslaget hänförs biblioteks-, ungdoms- och idrottsväsendet till sex näringslivs-, trafik- och miljöcentraler, som har ansvaret även för de  övriga nio centralerna. Etelä-Pohjanmaa, Pirkanmaa och Keski-Suomi föreslås underlyda Österbottens central. Ledningen för de här frågorna skall med andra ord finnas i Vasa, oberoende av

myndighet. Själv har jag sett kopplingen till statens regionförvaltningsverk som naturligare och tryggare med tanke på framtiden.

Naturligtvis har invånarna i landskapet Etelä-Pohjanma och staden Seinäjoki rätt till statens service lika väl som invånarna i Österbotten och Vasa. Men det kunde ha skötts utan sådana här söndrande arrangemang. Nu tvingas kustområdets invånare, många tjänsteinnehavare och Vasa stad betala ett betydande pris för att stimulera utvecklingen i Etelä-Pohjanmaa och Seinäjoki.

Positivt är, att hela landsdelen och dess invånare gynnas om båda landskapen och deras centra utvecklas väl. Parterna behöver för övrigt varandra i konkurrensen med andra landsdelar. Även Karleby behövs.

Man brukar tala om att splittra och härska. Det räckte inte med ovannämnda ingrepp och splittring av förra Vasa län. Majoriteten i regeringens ministerutskott för förvaltnings-ärenden föreslog som bekant att Karleby och Keski-Pohjanmaa skall hänföras norrut till Pohjois-Pohjanmaa och Uleåborg. Förslaget är häppnadsväckande. Näringslivet i Karlebynejden skall göra en sväng via Uleåborg på sin väg ut i Europa och världen. Dragningskraften och inriktningen är söderut - och den kommer att växa.

Svenskarna i Karleby har samma lagliga rätt som de finkspråkiga till betjäning på eget modersmål av myndigheterna i Uleåborg. Grundlagsutskottet förutsätter att det skall beaktas, när Karlebys inriktning avgörs. Tror någon verkligen att lika god service kan ges på svenska och finska i Uleåborg?  I Vasa är det naturligt att betjäna både på båda språken.

Låt oss tro att förnuftet segrar och att regeringen beaktar grundlagsutskottets och justitiekanslerns utlåtande ifråga den språkliga servicen och respekterar Karleby stads vilja att delta i de regionala samarbetet söderut!

Kolumni/Pohjalainen

Håkan Nordman, 5.11.2009

Kokkolasta Oulun kautta Eurooppaan

Suuri aluehallintouudistus on hutaisemalla tehty, vaikka valmistelu on vienyt paljon aikaa, eikä vähiten virastojen työntekijöiltä. Uudistus on tavoitteiltaan siinä määrin poliittisesti ohjattu, että normaalit asialliset motiivit on laiminlyöty. Ajattelen kyseisten virastojen toiminta-alueita ja sijoitusta, niiden välistä työjakoa ja kielellisten palvelujen hoitamista.

Päätavoitteena oleva maakuntien vahvistaminen ja alueiden tasavertainen kehittäminen on hyvä asia. Olemme siirtymässä aluehallintoon, joka vastaa paremmin aluehallintoa EU:n puitteissa. Mutta elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskusten ja aluehallintovirastojen toiminnalle olisi pitänyt saada aikaiseksi luonnollisempi perusta.

On varsin perusteltua kysyä: Onko tällainen toimintojen ja asioiden hajauttaminen sopusoinnussa hyvin toimivan hallinnon ja valtion tuottavuusvaatimusten kanssa?

Vaasassa emme vieläkään ymmärrä miksi hyvin toimivat hallintoyksiköt hajautetaan ja ehdotetaan johdettavaksi naapurikaupungista Seinäjoelta. Ei ole epäilystäkään

siitä, millä paikkakunnalla edellytykset ovat suotuisampia. Valmistelujen loppuvaiheessa antoivat hallitus ja keskustan vastuuhenkilöt pääministerin johdolla ymmärtää, ettei ole tarkoitus tehdä suuria muutoksia Vaasassa toimivissa viranomaisissa. Eduskuntakäsittely herätti kuitenkin epäilyjä ja asetuksen sisältö tulee olemaan koetinkivi. Hallituksen asetuksessa on varmistettava että toiminnot jatkuvat Vaasassa?

Toimintojen hajauttaminen koskee myös kirjasto-, liikunta- ja nuorisotointa, vaikka opetusministeriö ja eduskunnan sivistysvaliokunta ovat edustaneet toista näkökantaa. Sivistysvaliokunta totesi yksimielisessä lausunnossaan, että nämä toimialat ovat verrattavissa peruspalveluihin eikä niitä ole syytä erottaa yleissivistävästä koulutuksesta tai terveyden edistämisestä. Tästä syystä kirjasto-, liikunta-, nuorisotoimen tehtävät kuuluvat aluehallintovirastoihin, jotka huolehtivat palveluiden tasavertaisesta saatavuudesta. Tähän näkemykseen on helppo yhtyä. ELY-keskuksissa näistä tehtävistä tulee osa elinkeinotoiminnan edistämistä, mikä on sivistyksellisten perusoikeuksien ja terveyden edistämisen kannalta kummallista. Hajaannusta lisäksi korostaa se, että asetusluonnoksen mukaan kirjasto-, liikunta-, nuorisotoimen tehtäviä joudutaan hoitamaan erikoistumistehtävänä kuudessa ELYssä , mutta yhdeksässä ei hoideta. Aluehallintovirastossa tätäkään ongelmaa ei olisi.

Näillä huomautuksilla en tarkoita sitä, etteivät Etelä-Pohjanmaa ja Seinäjoki ansaitsisi hyviä palveluja samalla lailla kuin Pohjanmaa ja Vaasa. Mutta se olisi voitu varmistaa ilman näin repiviä järjestelyjä. Nyt rannikkoalueen asukkaat, monet viranhaltijat ja Vaasan kaupunki joutuvat maksamaan melkoisen hinnan viereisen talousalueen kehittämisestä.

Myönteisenä on todettava, että koko alue ja sen asukkaat hyötyisivät hyvästä kehityksestä molemmissa maakunnissa ja kaupungeissa. Uskokaamme näin tapahtuvan! Itse asiassa maakunnat tarvitsevat toisiaan kilpailuissa muiden maanosien kanssa.

Puhutaan hajottamisesta ja hallitsemisesta. Tämä taktiikka leimasi ministeriryhmän enemmistöpäätöstä, kun esitettiin Kokkolan ja Keski-Pohjanmaan suuntautumista Ouluun. Esitys on hämmästyttävä. Kuvaannollisesti voidaan sanoa, että Kokkolan seudun elinkeinoelämän tulee hakeutua Eurooppaan ja maailmalle kiertotietä Oulun kautta. Vetovoima ja suunta ovat etelään päin – ja tulevat vahvistumaan.

Kokkolan ruotsinkielisillä on sama laillinen oikeus kuin suomenkielisillä palveluihin omalla äidinkielellään asioidessaan viranomaisten kanssa. Perustuslakivaliokunta edellyttää, että tämä otetaan huomioon, kun Kokkolan suuntautuminen ratkaistaan. Uskooko joku todellakin, että Oulussa pystytään antamaan yhtä hyviä palveluja ruotsiksi ja suomeksi?

Mutta uskokaamme edelleen, että hallitus on valmis noudattamaan perustuslaki-valiokunnan lausuntoa kielellisistä palveluista ja kunnioittamaan Kokkolan kaupungin tahtoa osallistumisesta etelään suuntautuvaan alueelliseen yhteistyöhön.